Vi ska göra ett experiment.

Jag vill att du tänker riktigt intensivt på det mest skräckfyllda ögonblicket du har upplevt och försöker återuppleva händelsen. Var befann du dig? Hur var vädret? Vilka fanns i din närhet? Kände du några speciella lukter? Gick du barfota på gräs, eller hade du lite för varma skor på dig inomhus?
Var det någon som dog, eller någon som skadade dig?

Om du har ett klart och detaljrikt minne av ditt trauma så utgår jag ifrån att du inte sitter och ler, men sluta inte läsa!

Du har med tanke och minne framkallat en blandning av känslorna du upplevde då, känslorna du hade när du bearbetade händelsen och känslorna som du får nu när du återvänder till det förflutna.

Din puls är förhöjd, din andning är snabbare och dina pupiller har vidgats.. du kanske svettas.

Kan vi gemensamt konstatera att tanken påverkade dina känslor?
Kan vi gemensamt konstatera att dina känslor påverkade din fysiska kropp?

Om du är på gott humör när du startar en sorglig film eller ett klipp på barnmisshandel, är du fortfarande på lika gott humör när den externa stimulin är över?

Slutar inte gråten ofta efter att en mor har kramat och tröstat sitt barn? Åter igen: extern stimuli påverkar mående och känslor. Känslor påverkar kroppen och, i detta fallet, framkallar känslor barnets tårar.

Den som inte har tänkt på detta tidigare borde ha fått en "aha-upplevelse" nu.

Ifall du plötsligt finner dig själv i en situation där lugn och fokus behövs men tvärt om känner dig stressad och ofokuserad, så kan minnet av en sådan situation försätta dig i önskad sinnesstämning. Med meditation kan du snabbare "hamna där du vill" och förstärka de önskade känslorna ytterligare.

När vi ser klipp på styrkelyftare strax innan ett tungt lyft så framstår dom inte som trevliga. En tränare kan slå atleten hårt över rygg eller ansikte. Atleten kan vråla högt och slå på sig själv, musiken är hård och högljudd. Han kliver fram till sitt uppdrag och ser vansinnig och mordisk ut. Detta sinnestillståndet frisläpper bl.a adrenalin, ökar mottagligheten för "fly eller fäkta" reflexen och dövar smärta, rädsla eller oro. Han är i trans, han optimerar hormoner samt attityd och han ser sin uppgift med tunnelseende.

"Skottet går" och nu måste han prestera, eller dö. Det finns bara en enda chans att nå framgång, efter år av träning som har gjort honom mentalt och fysiskt stark. Kroppen och psyket är i symbios och hans självvalda psykos är kronan på verket.

Detta är en mildare, kontrollerad och modern form av bärsärkargång. Det handlar i princip om att styra eller stänga av fysiska förmågor med mental styrka.

Dagens shaolin munkar kan höja, sänka och styra sin kroppstemperatur med tankekraft. Från tidig ålder skolas dom i Buddhas lära, stridskonst, meditation och tankekraft.
Parallellen är rätt fin, eftersom våra forna elitkrigare tidigt skolades i Odens lära, stridskonst och meditation. En skillnad är att einhärjarna ansågs besitta gudomliga krafter givna av Vandraren själv, och förmodades ha en given plats vid Odens bord efter döden. Att gå bärsärk förklarades som magi och sejd i brist på moderna termer. Medlemmar i björnkulten arbetade tillsammans upp en gruppsykos, som med eller utan naturtillskott (där råder delade meningar) varken kände smärta, skräck eller lojalitet. Väl i björnens hamn hade man övertagit björnens styrka och vildsinthet, och det gjordes ingen skillnad på vän eller fiende. Alla skulle dö.

Moderna utövare av somafera må använda vikingaterminologi, men är sällan religiöst fanatiska på samma sätt som Odens krigare. Men dom har trotts det en viktig poäng:

-Hitta mentala rum och känslor
-Framkalla därigenom starka kemiska och biologiska reaktioner i din kropp
-Ta emot din egen gåva

Via meditation kan vi alla låsa upp dolda förmågor inom oss! Det handlar liksom det mesta bara om att öva, utvärdera, fortsätta öva och utvärdera tills man hittar det man söker.

Det var en gång en norsk ung prins som såg sin far bli mördad innan han lyckades fly till Sverige. Ifrån dagens huvudstadsområde la man ut, och den norska prinsen hade med spänning tagit tjänst på dåtidens mest avancerade fartyg - långskeppet.
Ruserna, alltså de svenska vikingarna som for i österled gjorde ett stopp i handelsstaden Kiev Rus. Ett litet ockuperat område som man hade utvidgat med åren, som idag heter Ryssland. De svenska vikingarna grundade dock bara stormakten och 1000 år har gått sen vi försvann.

Prinsen reste vidare till Konstantinopel, världens dittills största rike. En enorm metropol som sträckte sig mellan dagens Bagdad och Spanien. Konstrasterna mellan det hårda och karga bondesamhället som prinsen kom ifrån var enorma: här fanns kasinon, hästkapplöpningsbanor, horhus och folk ifrån hela den då kända världen.

Prinsen tog sig till kejsare Konstantin och det behövdes inte många blickar på vikingen innan han fick anställning vid väringagardet (varangian guard). I kejsarens elitgarde ingick mer än patrullering och livvakt. Tortyr, belägringar, krigsföring och lönnmord var vanliga arbetsuppgifter och prinsen blev snabbt ledare för hela gardet. Man använde syra i tortyroffrens ögon, man grävde sig under en fästning för att slå sönder golvet underifrån och avrätta befolkningen. Man tog kontroll över hela Medelhavet, och därmed all handel. I serien Vikings ser vi hur Ragnar erövrar Paris efter att ha spelat död, detta är precis vad vår prins gjorde- om än inte i Paris som serien föreslår.

Prinsen blev slutligen fängslad av sin arbetsgivare kejsaren, men lyckas fly och kommer tillbaka till Sverige med enorma skatter. Snart därefter blir prinsen indragen i det politiska spelet om Storbritannien. Vikingarna hade grundat och användt York som en centralhub och nu behövdes politisk assistans.

Långskeppen lastades, drakhuvuden monterades i fören såfort man lämnat hemmahamn och sköldarna hängde längst relingen. Man landstiger i britanien och med smidig diplomati, dvs att slå ner allt motstånd för att visa sin styrka, säkrar man fältet vid Stanford. Fienden förväntas överlämna gisslan, men prinsen blev lurad. Istället för nedbrutna krigare möttes han av en armé som var mer än villig att återta sitt land. Prinsen beordrar reträtt och tar sina mannar över Stanford Bridge med fienden hack i häl, "håll bron och döda alla" löd orden till en enda krigare. Han arbetade upp ett raseri ifrån en annan värld, han hamnade i björnhamn och gick bärsärk. Ensam stod han vid brofästet och vrålade av vredesblandad blodtörst. Källorna säger att den ensamma bärsärken fällde 36 man innan man äntligen fick honom på knä och avslutade hans krigspsykos med ett spjut i halsen.

Vår prins hette Harald Hardrade, Harald den hårt styrande eller hårdråde. Han blev kung över Norge, tog den danska tronen 1064 och utökade sitt rike genom att bli kung av England 1066.

Den 25 september 1066 förlorade han slaget vid stanford bridge och det markerar slutet för vikingatiden. Det var också slutet för Harald, han fördes till Trondheim där han begravdes.

Sök information om väringagardet, slaget vid stanford bridge, bärsärken vid stanford och framförallt Harald själv. Det är en hisnande historia..

Jag vet att jag hängde
i vindpinat träd
nio hela nätter,
stungen med spjut
och offrad till Oden,

själv given till mig själv
på det mäktiga träd
som ingen mänska vet
av vad rot den är vuxen.

Stanza 138, Hávamál.

I game of thrones nämns Den Hängda guden när man pratar om de gamla gudarna. För den som är sugen på gammelnordiska är översättningen Hangatyr, och är ett av Odens alla namn. I "Den höges sång", eller Hávamál, ger han oss förslag på hur man bör agera, men det är absolut inga "budord" eller krav.

Allfadern hängde sig själv i Yggdrasil i nio dygn, vägrandes mat och dryck från sitt sällskap. Som belöning för den insatsen fick han runorna och dess magi. Men det var inte den hängde som delade med sig av kunskapen till oss, utan bifrosts väktare Heimdal. Nio månader efter sin resa i Midgård där han låg mellan en fattig man och hans fru föddes ett barn. Det barnet blev anfader till trälarna. Det föddes också ett barn av en bondfru, även hon hade sovit i samma säng som Heimdal och det barnet blev anfader till bönderna. Men Den Vite guden hade varit mer produktiv än så, för det föddes ett tredje barn som blev anfader till de högättade. Den Vite återvände senare för att lära sin tredje son om runorna och dess hemligheter, därifrån kom den äldre futharken.

Självuppoffring är alltså en egenskap som måste anses vara uppskattad av den enögda, eftersom han själv gärna lider. Det är välkänt att han gav sitt ena öga till Mimer för att få dricka ur brunnen han vaktade, och det gav honom stor kunskap. Varje dag flyger hans korpar, Tanke och Minne över Midgård för att samla ytterligare kunskap och på kvällen återkommer dom för att viskandes avrapportera till Vandraren. Deras gammelnordiska namn är Hugin och Munin. Utöver detta vandrar Oden gärna och ofta genom de nio världarna för att själv se, höra och uppleva nyheter.

I sin grå kappa rör han sig bland oss, och om vakthundar inte skäller när en sådan figur dyker upp på din tröskel så kan du vara säker på att det är Oden. Därav finns ett regelverk om gästfrihet, där du i princip ska erbjuda mat, sovplats och beskydd. Ett brott mot gästfriheten är ingen synd och inget som gudarna kommer bestraffa, sålänge det inte är någon av dom själva som blir utsatta. Det är däremot högst skamligt, och något som förr gav din heder en rejäl kanstötning. Som troende kämpar vi än idag för att öka och bättra på vår ära och heder, och ser illa på den som sakar det.

Att kalla någon "omanlig" var förr tillräckligt för att den kränkta skulle få juridisk rätt till duell. Ett enda ord var tillräckligt för att skada din heder, och den skyddade man. De franska och engelska motsvarigheterna är välkända: med värja och senare pistol tillfogades en, eller två träffar. En dog och de anhöriga tvättade såren så att man kunde hålla begravning. Den nordiska duellen var långt ifrån lik den kristna. Med tydliga och kända regler gick en envig eller holmgång av stapeln.
Arkeologiska fynd visar en nordman med krosskador på en arm, båda lårben och fem revben. En slipad yxa hade skurit genom kläder, klyvt kött och mjukdelar och sedan träffat skelettet med en sån kraft att det krossats. Intressant nog så fann man också andra frakturer, som hade läkt långt senare.
Det betyder att denna individ tog en yxa över armen, en yxa över ena låret, en yxa över andra låret, och en yxa i revbenen. Sedan vann han holmgången. Hur ser en förlorare ut, och är det något man låter anhöriga se?

Kunskap, gästfrihet och styrka. Ledord och krav för att överleva och leva gott i det gamla Norden. Hedern var inte bara din egen och personlig, liksom inom islam var det också en familjefråga. Mord var inte straffbart sålänge förövaren tillkännagav sin gärning till någon av de tre närmaste husen eller gårdarna. Men om han försökte dölja sitt brott slutade det riktigt illa. Förutom holmgång och landsförvisning finns ett legendariskt straff bevarat, känt från berättelsen om Ragnar Hängbyxas sons hämnd för sin faders död. Loddbrokk är översättningen för hängiga eller säckiga byxor förresten, och hans son heter Ivar Benlöse.
Att rista blodörn. En ritual som innebär att man med yxa slår av revbenen vid ryggraden på den dömda. Därefter bröt man upp revbenen, ett efter ett, för att nå lungorna. Dessa placerades på den straffades axlar, som med armarna utsträckta och bundna vid stolpar nu liknade en örnunge, en blodig örnunge. Lungan kollapsar när den tas ut kroppen, så om riten utfördes rätt blev dödsorsaken kvävning.

Håll hårt på din heder, lär dig så mycket du kan och var redo att försvara dig.

Jag vill börja med att ta upp ett par missförstånd som är vanliga bland både Troende och icke troende, och sen snabbt presentera olika nyckelord.

Oden:
Denna gestalt har fler namn än jag kan räkna upp, ett av de vanliga är Allfader. Det betyder INTE att han är allas far. Översättningarna till moderna språk är korrekta men betydelsen har ändrats genom åren. Ordet Fader betyder i ursprunglig mening både "Han som är min genetiska far" och "Den som bestämmer".
Oden har avkommor med både gudar, jättar och människor, men när asarna kallar honom Allfader är det för att det är han som bestämmer. Den språkliga kunskapen, den sagabaserade kunskapen samt kunskapen om vem min genetiska far är leder till en enkel slutsats: När jag kallar Den Enögda för Allfader så betyder det "han som tar beslut, jag som lyder".

Oden är generellt betraktad som ledaren över de gudaväsen som kallas Asar. Utöver Asarna räknas Vanerna till gudasläktet, vilka har andra karaktärsdrag. Asarna och Vanerna var tidigare i öppet krig, vilket inleddes av Oden själv, men efter gisslansbyte inleddes en ännu varandra fred. Därför bor fortfarande Vaner i Asgård, och Asar i Vanaheim.

Asgård är det moderna namnet på Asarnas boområde, tidigare Asgaard vilket direkt översatt är Gudarnas Hem/Plats. Men det finns även jättar bland Asarna:

en heter Skade, hon är gift med havsguden Njord. Skade betyder förutom att "skada" också skugga, och många tror att både Skåne och Skandinavien är döpta efter henne.

En mer välkänd jätte heter Loke, han räknas till Asarna och är bl.a blodsbroder till Oden, mor till hästen Sleipner och far till Midgårdsormen Jormungand. Han är den vi har att tacka för både Thors och Odens viktigaste vapen, samtidigt som han bär ansvar för mordet på Balder. Han har vid flera tillfällen räddat både Oden, Thor och Midgård (alltså oss), och han är den som inleder Ragnarök vilket resulterar i både Odens, Thors och Midgårds (alltså vår) död och förintelse.

Konceptet med "god eller ond" var alltså okänt och förgiftade Norden först när de monoteistiska, alltså de abrahamitiska, religionerna anlände.

Jag vill uppehålla mig vid Oden och Loke. Först måste vi alla sluta tjata om Valhöll som att det är en plats för alla efter livet. Det är självaste Odens sal, reserverad för högättade krigare som dör i strid. Freja har också en sal för döda krigare, och hon får välja först. Den som dör till sjöss kommer till jättinan Ran, de flesta får träffa Hel i underjorden. Det finns till och med en plats för kvinnor som dör som oskulder! Underjorden är för övrigt inte synonymt med helvetet, kom ihåg att vi inte har hört om vite krist!

Med det i åtanke så måste asatroende ta en rejäl fundering över Loke. Det går inte att diskutera ifall han är ond eller god, sådant hör inte hemma i vårt vokabulär. Gudarna själva har inte uttalat sig, så varför ska du? Vi kan fördöma eller hylla hans handlingar, vi kan ha åsikter om hans personliga egenskaper men det är ingen människas rätt kalla någon god eller ond. Nornorna ristar som dom själva vill, och innan vi vet vad både Urd, Verdandi och Skuld vet så gör vi bort oss när vi pratar som att vi gjorde det!

För den som inte är insatt så ska jag översätta: vi ska varken döma andra eller oss själva. Det enda vi vet är vad som händer framför ögonen just nu, och knappt det. Vi vet inte vilka händelser som har lett hit, och vi vet inte var det kommer leda. Det enda vi kan göra är att följa vår inre kompass och forma nuet till ett frö som ger något fint.

Vi följer inga budord och vi har inga förbud. Vi lär känna gudarna genom sagorna, och snart känner vi igen asarna i vår vardag. Vi har ritualer för att komma ännu närmare, somliga mer rumsrena än andra. Ibland kommer vi för nära. Gudarna går bland oss, och även du som inte tror blir berörd på samma sätt som jag.

När du ser en närstående bli lurad och sårad så känner du ilska och kallar det solidaritet, jag har tänkt mycket på samma känsla men kopplar automatiskt till Tyr. Du har dina associationer, jag associerar till Tyrs vilja att offra sin ena arm för att hålla ett löfte han lika gärna kunde bryta. Den invanda tankebanan jag hamnar i säger att heder ska belönas, lögn bestraffas. Det oviktiga sorteras bort och jag når snabbt och vant fram till samma slutsats som 100 gånger innan: såhär bör jag agera om jag vill vara som mina förebilder.

Det sker reflexmässigt, precis som när en kristen tar spontana beslut baserat på en välutforskad värdegrund. Skillnaden är att jag känner mig hemma och trygg hos mina gudar eftersom vi delar värderingar, han delar vite krist värderingar. Det känns rätt för somliga att vända andra kinden till, rätt ända in i själen. Andra ger tillbaka, men blir fråntagna rätten att känna sig nöjda eftersom vite krists regler finns involverade i vår omvärld.

Det är därför vi måste stå enade, sluta tjafsa om Valhöll och ta de nödvändiga riskerna det medför att leva enligt seden. Det är nu vi sår fröet, ska det bli något fint av det?